Efter den där kyssen, den perfekta sommarnatten åkte han iväg. Han ringde och jag tog promenader för att prata ostört. Gick igenom skogen, satte mig ner för att höra honom bättre. En vecka. "om en vecka ses vi". 

Jag hade glömt hur man kunde sakna, hur det kunde göra fysiskt ont att vara ifrån en annan människa på det sättet. Mer fick jag av det sen, men det hör inte hit. 

På söndagen så kom han, rutig skjorta och shorts. Mamma hade köpt fyra liter jordgubbar, för det tyckte han så mycket om. Klockan sex stod han utanför porten och så bad han mig springa ner. För brun för att bara ha varit i Sverige, en klänning som kanske var för kort. 

Jag låste upp den tunga dörren, tog i handen som jag längtat efter så. Sprang före mot gården och han ryckte mig tillbaka. Mot väggen, i skuggan, kysste han livet ur mig. Mot väggen lyfte han upp mig från marken. Mot väggen log han mot mina läppar. Mot väggen var han min.