Vi låg i hans soffa, mitt emot varandra. Jag hade min hand under hans tröja, på hans mage och det var varmt i rummet. Jag hade på mig en randig tröja och han höll om min nacke. Mitt hår var nytvättat och lite lockigt, han hade ett tuggummi i munnen. En enda lampa var tänd, den i fönstret, tända ljus på bordet och allt smakade mint. Jag låg lite längre ner än honom, tittade upp när jag såg på honom. Från att ha varit så självsäker och modig, var jag förlorad i varenda rörelse. Som att han sa de allra smartaste av saker, de viktigaste orden. Som att han nuddade vid mina känsligaste punkter, spelade på mig som om han aldrig hade gjort något annat.
När jag tänker på honom nu kommer jag inte ihåg hur han låter, men då vet jag att hans röst kändes som allt jag för evigt ville lyssna på.
Han spände käkarna när han kysste mig, andades in mig och släppte aldrig. Han svepte sig själv omkring mig och att jag var naken spelade ingen roll. Han stannade mitt i en andning, flyttade en slinga hår från mitt ansikte med hela handen, la sig med munnen vid mitt öra.
Han spände käkarna när han kysste mig, andades in mig och släppte aldrig. Han svepte sig själv omkring mig och att jag var naken spelade ingen roll. Han stannade mitt i en andning, flyttade en slinga hår från mitt ansikte med hela handen, la sig med munnen vid mitt öra.
"Jag tycker om dig"
"Jag tycker om dig också"
"Gör du det?"
Och hårdare har jag aldrig kysst någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar