Det finns så mycket jag skulle vilja säga, som jag ibland säger högt för mig själv. Som att jag önskar att jag förstått att du tyckte om mig för den jag var och att jag inte hade behövt kämpa för att vara perfekt. Jag skulle vilja säga att jag önskar att vi hade träffats nu, istället för då, för att den jag är nu är bättre och du hade gillat mig mer.
Jag önskar att jag kunde möta dig och höra om ditt liv, dricka kaffe med dig på samma café och skratta åt sånt som ingen annan skrattar åt.
Jag skulle vilja säga att jag saknar dig, men vet inte hur du skulle ta det. Det är liksom bra saknad, vänlig saknad. Jag bläddrar förbi ditt nummer ibland och fingrar på ett meddelande. Men jag skickar aldrig, varför skulle jag? Vi har båda gått vidare och det spelar ingen roll att du ser mig som den jag var förut istället för den jag är nu. Vi har en bit historia ihop och kanske är det så det ska vara.