torsdag 1 maj 2014

Att lära

Jag lär mig de läxor jag vill, gör om samma misstag hundratusentals gånger ibland för att det är värt det i slutändan. Det är värt att kanske bli sårad och ledsen, gråta ner i kudden tills mascaran fastnat på alla ställen utom där den ska vara. Det är vår i luften, maj har börjat och det känns okej att skriva detta. Det känns okej att medge att det inte alltid är så lätt och att jag fattar många beslut som på pappret kanske inte är så smarta. Dock är alla jag träffat så fina och allt jag känt så äkta, att om jag skulle önska bort det skulle jag inte vara en lika välmående person.
I veckan pratade jag med en av de största kärlekarna i mitt liv. Jag räknar honom som det eftersom han kom in när jag behövde det som mest, tyckte om mig när jag tyckte som minst om mig själv. Det var hemligt och ganska kort, men det var sommar och desto finare just därför. Vi pratade för första gången på länge och förstod för äntligen varför vi inte är tillsammans nu. För att vår tid var då och det här är nu.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar