torsdag 13 november 2014

Hunger

Och du hörde av dig igen.
Som du alltid gör. 
Och jag gör allt för dig.
Släpper allt för dig.
Skriker för dig.
Och skriver om dig. 
Slängde telefonen i väggen för dig.
Efter ditt sista sms. 
Som en sten på golvet.
Aldrig mindre.
Aldrig så osynlig.

Säger att jag inte passar i vitt. 
Att det är därför jag aldrig tar på mig vita tröjor. 
Men det är för att jag stänger in mig och gråter ibland. 
Mascara syns inte på svarta kläder. 

Så nära dina läppar. 
Men att luta mig in är förbjudet. 
Du hade sagt att det var dumt. 
Och kanske. 
Men förmodligen inte. 
Jag gillar inte att bli kallad någonting.
Men du får kalla mig vad du vill. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar