onsdag 14 maj 2014

Things we lost

Jag känner hur du kommer närmare, du kanske känner av det också. Jag känner mig som en magnet, jag har liksom inget val. 
Jag drömde att du kom tillbaka, sa saker igen, tilltalade mig med samma värme. Det som var annorlunda var att jag blev mer förvirrad än lycklig av drömmen, vet inte om jag påverkas på samma sätt längre. Men sen körde du förbi och jag tittade upp, såg dig genom fönstret ångrade att jag valt att gå just där och då. 
Kepsen var på men jag kände knappt igen dig. 
Du var alltid klargul för mig, ditt ljus. Och nu har du liksom slocknat. Jag orkar inte försöka tolka dig längre och om ingenting sägs så är ingenting sagt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar