När jag var sexton träffade jag min första kille, han hette (heter väl fortfarande) Daniel och var lika gammal som jag. Kär? Nej, det var långt ifrån det. Det var den tiden då jag misstog nervositet och obekvämlighet med kärlek. Den trenden höll i sig ganska länge sen och förresten så tror jag att kärleken blir mer "riktig" för varje gång den slår till.
Daniel och jag var iallafall ett par i cirka fyra veckor, sex om man räknar mina två veckor i Spanien under tiden. Vi sågs och var nervösa, hade bara indiemusiken gemensamt och pratade väldigt lite.
Det största projektet för oss var Way Out West i början av Augusti, men en dag innan festivalen drog igång gjorde han slut över sms. Han sa att det blivit för seriöst och att han inte trodde att han skulle ha tiden. Mitt liv påverkades inte avsevärt av att vi inte sågs några timmar var femte dag utan att höras däremellan.
Jag gick utan honom på festivalen, brände en CD med "vår" låt och la den i hans brevlåda. Jag hörde låten igen idag när jag cyklade till jobbet och ville inte att minnet skulle förloras i allt som efteråt känts så mycket större. För det har hänt så mycket sedan, som gjort att jag verkligen tror på en ännu större kärlek nästa gång.
Till "First day of my life" med Bright Eyes fick jag en slemmig kyss av honom i hans föräldrars källare. Och sen har det bara blivit bättre.
Daniel och jag var iallafall ett par i cirka fyra veckor, sex om man räknar mina två veckor i Spanien under tiden. Vi sågs och var nervösa, hade bara indiemusiken gemensamt och pratade väldigt lite.
Det största projektet för oss var Way Out West i början av Augusti, men en dag innan festivalen drog igång gjorde han slut över sms. Han sa att det blivit för seriöst och att han inte trodde att han skulle ha tiden. Mitt liv påverkades inte avsevärt av att vi inte sågs några timmar var femte dag utan att höras däremellan.
Jag gick utan honom på festivalen, brände en CD med "vår" låt och la den i hans brevlåda. Jag hörde låten igen idag när jag cyklade till jobbet och ville inte att minnet skulle förloras i allt som efteråt känts så mycket större. För det har hänt så mycket sedan, som gjort att jag verkligen tror på en ännu större kärlek nästa gång.
Till "First day of my life" med Bright Eyes fick jag en slemmig kyss av honom i hans föräldrars källare. Och sen har det bara blivit bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar