lördag 17 maj 2014

Jag låg där bredvid honom, hans kropp nära min, under samma täcke och hörde honom andas. Jag ville kolla på telefonen, men då kanske han skulle vakna. Jag ville gå upp och ta på mig mer kläder, stänga dörren försiktigt till sovrummet och komma därifrån. Istället låg jag kvar och grät i tystnad, för att han i sitt allra bästa och finaste aldrig skulle bli du.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar