Jag vill att du ska veta

Han mötte mig vid bussen, vinterjackan, luva. Det snöade lite och korsvägen var mörk. "Dig känner jag igen varsomhelst" sa han och log. Det där söta leendet, lite snett och pojkigt. Och jag slängde mig om hans hals framför alla. Han luktade tandkräm och magi, såg ut som solen och rymden. Alla stjärnor på en gång. Det var andra gången vi sågs och jag var hög på hans närhet. 

Jag rörde vid hans hår försiktigt, nuddade vid armen. Vi stod i köket och skrattade åt något och han bad mig välja låt. 

Jag var aldrig rädd för honom, aldrig någon annan än mig själv. Han berättade om sin dåtid, jag bad honom spela för mig. 

Klockan två, i ett rum på tredje våningen, med tända ljus och vin. En vidöppen dörr, bubblande kroppar. Känslor av hopp och jag lutade mig in. I den bruna soffan, över gitarren, kysste jag honom för att han var så vacker.