lördag 29 november 2014

Varför är det dig jag tänker på? 
Varför nu?
Du har ju blivit stor, så mycket äldre på ett år. 
Ett enda år och nu är du vuxen plötsligt. 
Saknade dig inte förrän jag såg dig. 
Och nu kan jag inte sluta sakna.
Du är finare i mitt huvud. 
Tid har en tendens att göra allt luddigt. 
Fan vad fin du är.


måndag 24 november 2014

Ingen utan dig

Jag är ju kär i dig.
Hur kan du inte veta det? 
Hur kan du ignorera det? 
Hur kan du kontrollera det? 
Hur kan du sväva iväg sådär?
När jag skriker och svär.
Hur kan du bara lämna mig här? 
Jag är ju kär i dig. 

lördag 22 november 2014

Jag gör vad jag kan med det jag har.

Du kan göra vad du vill. 
Jag väntar på dig. 
Jag vet inte när du kommer.
Men jag väntar.
Tills tiden är rätt. 
Tills du har andats ut henne.
Gjort dig av med sorgen.  
Tills du kan andas in mig. 
Tills jag får ge dig allt jag vill ge dig. 
Tills du är öppen för det.
Vad skulle jag annars göra? 
Det är ju du. 

Det är ju du. 

fredag 21 november 2014

På 810:an

I skuggorna av dig. 
Och hur ska jag förklara? 
Det som jag ser. 
Och som de andra missar. 
Och jag kan inte säga. 
Inte få dig att förstå. 
För jag älskar dig för mycket.
För att du ska lita på det jag säger. 
Det känns som att jag har allt ansvar.
Ingen makt.

Du andas.
Det är knäpptyst.
Men du finns och jag lyssnar.
Är bredvid dig. 
Skulle kunna lägga handen.
I ditt hår. 
På ditt lår. 

Och det var du. 
Som exploderade. 
Över hela mig. 
Som gjorde destruktivitet fint. 
Som drog linjer. 
Mellan prickarna.
Jag begraver ansiktet. 
I din hals. 
När du håller om mig. 
Även om det alltid är. 
För att säga hej då. 
Det är lycka att få nudda.
Och du känner det också. 
För du håller kvar.
En sekund för länge. 
Men det räcker.

Jag är din nu. 
Har alltid varit.
Kommer alltid att vara. 

måndag 17 november 2014

17.11.14

Du vet ingenting. 
För du blundar. 
Som en staty. 
Inga känslor.
Så har du valt att ha det.
Efter henne. 
Före mig. 
Framför mig. 
Bara sorg. 
Vilandes. 
Fast aggressiv. 
Över din yta. 
Kommer.
När du sover.
Så du sover inte. 
Du vill inte skada.
Inte dig själv.
Skada inte dig själv. 
Jag ber dig.
Att se mig. 
För jag ser dig. 
Jag vill att du ska gråta. 
För jag vet att du är ledsen. 
Och när man är ledsen... 
Då gråter man. 

torsdag 13 november 2014

Hunger

Och du hörde av dig igen.
Som du alltid gör. 
Och jag gör allt för dig.
Släpper allt för dig.
Skriker för dig.
Och skriver om dig. 
Slängde telefonen i väggen för dig.
Efter ditt sista sms. 
Som en sten på golvet.
Aldrig mindre.
Aldrig så osynlig.

Säger att jag inte passar i vitt. 
Att det är därför jag aldrig tar på mig vita tröjor. 
Men det är för att jag stänger in mig och gråter ibland. 
Mascara syns inte på svarta kläder. 

Så nära dina läppar. 
Men att luta mig in är förbjudet. 
Du hade sagt att det var dumt. 
Och kanske. 
Men förmodligen inte. 
Jag gillar inte att bli kallad någonting.
Men du får kalla mig vad du vill. 

onsdag 5 november 2014

Överallt

Det är som att släppa in sol, sättet du biter dig i underläppen och så som dina vilda ögon tittar och ser saker som alla andra missar. 
När jag var liten tog morfar med mig till en skog full av gläntor med vilt vuxna vitsippor. Jag la mig ner bland blommorna och försvann. Jag kommer ihåg morfars skratt och skenet mellan grenarna på träden. Och du. Fast jag inte träffat dig än. Fastän jag var fem och du kom sjutton år senare. Så var du där, med dina vingar och ditt sätt att se på världen. Redan då min bästa vän, redan då min räddning om en sådan finns. 
När du rör mig saktar tiden ner och jag räknar dina ögonfransar. Det tar all kraft jag har för att inte kyssa dig, för att låta sekunden då du nuddar mig, den som känns som en evighet, gå obemärkt förbi.