Vi söker varandra, jag vet att vi gör det. Jag fastnar i ditt leende, du kan inte sluta röra mig. Dina händer målar bilder, berättar historien om vilka vi är för varandra, även om tiden är fel och den ena måste se den andra gå. Jag tänker på dig när jag ska sova, tänker på din när jag vaknar, när jag springer på gator och när jag pratar med andra. Hur kommer man förbi någon som du? Någon vars armar var gjorda för att trösta mig och ge mig värme. Jag har hört din röst miljoner gånger, spelat upp dig och målat av dig, vetat hur dina läppar skulle kännas långt innan du tryckte dem mot mina. Som en orkan kan du svepa bort mig och det kommer aldrig att vara över för mig heller. Men jag kan faktiskt dö och du är en mördare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar