Jag kan hålla andan, jag kan hålla tyst. Vad spelar det för roll att skrika åt någon som inte skriker åt något? Du gör mig till en bättre, sämre, jobbigare, mer fantastisk, mer sårbar, mindre, äldre, yngre person. Jag vet inte vem jag är med dig och ändå är jag den jag vill vara, komplett på ett sätt som skrämmer livet ur mig för jag är inte din och du är absolut inte min. Det finns en osynlig tråd mellan oss och den är fäst omkring min hals. Ett steg för långt ifrån dig och jag stryper mig själv.