söndag 13 april 2014

Riptide

Jag kan bli så rädd för tiden, ingenting annat skrämmer mig så mycket. För lika lätt som man lägger veckor bakom sig försvinner år och decennium. Man intalar sig själv att man är där man ska vara och att man lever ett behagligt liv, man är i fas med sin ålder. Jag vill att jag i slutet av en färdig dag ska gå och lägga mig, känna mig nöjd och kunna säga tack rakt ut i luften utan att ljuga för mig själv. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar