Fredagstankar.

Det finns så många tillfällen i livet när det är så mycket enklare och tryggare att bara vara tyst och låtsas som det regnar. Människor kan få ha vilken uppfattning de vill, men jag är verken korkad eller naiv. Jag kan strategierna och jag vet hur det funkar. Jag förstår spelen och jag är inte blind när jag ger mig in i dem. 
Faktum är att jag nästan vill framstå som dummare än jag är, jag är verkligen ingen astronaut men jag saknar inte hjärna heller. Jag bryr mig inte. Jag är känslomässigt framåtlutad skulle man väl kunna säga, vissa leder med hjärnan och andra med hjärtat. Jag leder med det känslomässiga, undantrycker det logiska och skulle man fråga om det är ett val eller ej så skulle jag svara både och. Jag är såklart född att vara såhär, men det är också ett val jag gör varje dag. Jag tror på lite luddiga ting, saker som inte går att bevisa och jag tror att jag dras till vissa människor av en anledning.  
Det bästa man kan göra är att säga sanningen och vara ärlig, för någonstans så finns det inget mellanting. Att vara förvirrad är kroppens sätt att säga att det du överväger egentligen är fel. Det är bättre att vara rak från början, för ju längre tiden går desto fler möjligheter kommer att rinna mellan fingrarna och chansen att följa sitt hjärta blir mindre och mindre. Då går hjärtat sönder tror jag, typ tappar småbitar tills det till slut inte finns något kvar. 
Dröm mycket, dröm stort och (framförallt) jaga ner varenda liten bråkdel lycka som du klämma in. För livet går inte i repeat.