onsdag 9 april 2014

...

Igår var en sån mellandag när jag gick runt lite planlöst i stan och gjorde ärenden jag borde gjort för längesen. Det regnade och jag var helt svartklädd, kände mig som en katt som strök omkring och både hoppades/hoppades inte att jag skulle springa in i någon från förr. Mest för att känna det där adrenalinet, för det är nog bara det som kan skrämma ihjäl mig. Jag mötte ingen, kanske för att jag halvt gömde mig under halsduken, fast jag var skakig och lite rädd när jag kom hem. Det känns att vi existerar på samma platser. 
Jag gick till gymmet och tränade på kvällen, hårt och länge för att jag var i samma byggnad som en annan pulshöjare. Någon jag alltid kommer tillbaka till, någon som drar mig till sig. Även om vi har lagt på och gått åt varsitt håll, så hamnar vi alltid i varandras närhet.

Inatt drömde jag att jag skulle sjunga för en kompis till min syster. Jag öppnade munnen och allt var falskt och på skånska. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar