När vi var unga

När jag ser tillbaka och minns, när jag ska berätta och förklara. Då vill jag ha kvar i hjärtat hur det var att se honom för första gången, hur jag fylldes av någonting nytt och obeskrivligt. Då ska känslorna komma tillbaka och ta tag, imma igen mina ögon och bränna hål i bröstet. Om jag fick välja skulle jag bli älskad av honom, han skulle se mig som jag ser honom. 

När åren gått oss förbi så vill jag ha levt, jag vill ha känt och gjort allt. När den dagen kommer, när det bara är lite kvar. Då vill jag ha briljerat, legat på en strand och skrattat åt luften för att det i precis den stunden inte saknades någonting. Jag vill se Orions bälte över natthimlen, springa tills jag inte kan andas i ett regn som orsakar översvämningar. 

Jag ska ha bli känd på mina ord och efterlängtad av den som får mitt hjärta att växa. När dagen kommer och jag ska berätta, då ska jag berätta om honom. Hur mjukt hans hår var och hur musiken vällde ur honom trots att han var tyst. Jag ska förklara hur att vara med honom var som att se sin favoritfilm för första gången, om och om igen. Som en konsert där hela publiken sjunger unisont. Som att få äta efter en månad i svält, som vatten i öknen, som en kyss efter en lång tid ifrån varandra, som allt på en och samma gång. 

Och den där sekunden som leder till att man når varandra, tar i varandra, får varandra. Den var aldrig så lång och exalterande som med honom. 

Det ska jag berätta om.