Såg via sociala medier att han tränade där jag brukar träna och fick inte något infall att gå dit och det hade heller inte gjort något om jag råkat vara där. Det gör ingenting, vilket får mig att tro att det snart är tid för oss att ses.
Det är snart dags att springa in i dig, som jag och alla andra hindrat mig från att göra ett tag. Nu när jag vet att det är lugnt och dina ögon kan lysa bäst de vill så träffar jag dig gärna igen. Jag behöver liksom se vem du är och framförallt behöver jag att du ser vem jag har blivit. Jag var inte alltid såhär, var faktiskt ganska rädd ett tag. Rädd för hur andra uppfattade mig och rädd för framtiden. Tills jag slutade leva i den, framtiden alltså och såg nuet för vad det var. Jag behöver inte någon bekräftelse på att allt kommer att bli bra, jag behöver bara må bra nu. Det gör jag, växer som människa varje gång jag får vakna till att solen tränger igenom mina gardiner. Jag vill att du ska se det och jag har fyra saker jag vill säga till dig, som jag inte vill ta över telefon.
Nedräkningen har börjat, snart händer det som jag trampar runt här och väntar på, vi kommer att ses och det kommer att vara vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar