För det är det jag blir, upprymd och exalterad. Jag saknar dig.
När vi först lärde känna varandra var du lite av ett säkert kort. Inte för att jag visste att jag kunde få dig, men för att din vänlighet och nakenhet fanns i varje ord du skrev. Din värme var så överväldigande när jag var nära dig att, trots att det var vinter, så frös jag aldrig. Du skulle aldrig ta av mig och sedan inte lämna tillbaka.
Förstår du då vad du har gjort mot mig som tagit allt det förtroendet och stoppat i en mixer på full effekt? Jag föll för en lögn och det kan aldrig göras ogjort. Jag lyssnar på regnet utanför och minns hur kaffet du gav mig hade mjölk i sig, för det var så du drack det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar