Att komma vidare och hur man gör.

Det är okej att vara arg, det är okej att vara så sårbar att man lägger sig ner på golvet och gråter utan att hålla sig för munnen. Det är okej att strunta i om grannarna tror att man blir misshandlad. Det är okej att kasta saker och riva sönder foton, det är okej att slå in i väggar och skrika könsord. Det är okej att gnugga in tårarna i ansiktet så att mascaran hamnar på hakan och resten fastnar på tröjan. Det är okej att tro att världens ska gå under och det är okej att tro att man är oälskbar.
Det är okej att inte äta på en vecka, att gå ut och springa tills benen viker sig. Det är okej att vara löjlig och inte lyssna, det är okej att vara avundsjuk på andra och ljuga. Det är okej att göra extrema saker och vända hela livet uppochner. Det är okej att sakna och önska, det är okej att känslostorma. Det är okej att vilja ha andras råd men inte lyssna, det är okej att säga att man är säker och sen ändra sig.

Det är okej att vara hopplös och att inte gå att resonera med. Bara man inte är hopplös för alltid.