Natten till idag var den första natten jag drömde något annat, om gamla kärlekar och hem. Om tillgivenhet och förtroenden, tills att bildspelet i mitt undermedvetna stannade av och min nyaste katastrof kom in. Som att falla från en klippa och jag vaknade på sekunden. Det är över nu och att se tillbaka är meningslöst.
Idag var jag utomhus och kände vårsolen, den brände inte men jag var varm. Jag har sparvar utanför mitt fönster som sjunger på morgonen och gräsmattan där min cykel står är plastgrön fastän den inte är av plast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar