Jag skriver när jag är ledsen, det är så det alltid har varit. Det är då du får liv, det du gjort och sagt. Och på samma gång är det alltid du som gör mig ledsen. Ond cirkel.
Jag saknar dig. Jättemycket. Jag saknar att vi andades i samma takt och tänkte samma tankar.
Det värsta är att vi kommer ses igen, vi kommer vara.
För vi är likadana du och jag. Vi är oinkräktade, för ingen kommer mig på djupet som du. Ingen annan har nyckeln till det där allra sista och mest svårupptäckta med mig. Du har hittat mig på varje gömställe, du har varit i alla hörn. Sett det jag dolt och stannat för att pussa.
Och jag har varit hög, stannar alltid hög med dig. För dig.
Vi är likadana du och jag.
Och jag kommer alltid att behöva dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar