Andas på mig, i mig, vid mig.
Jag får gåshud av att du är så nervös.
Det var längesen nu men å andra sidan är allt som inte är nu längesen.
Du tar på mig, inte i mig.
Och det är okej.
Du famlar.
För att ingenting är förändrat.
Fastän vi är nya.
Dina grepp är meningslösa och svaga.
Kan inte hålla mig uppe.
Håller knappt uppe dig själv.
När blev din kropp så tung?
När blev du så ledsen?
Var du alltid det?
Jag vill fixa dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar