Alltid

Att en enda person kan brinna och låta sig brännas så för någon annan.

Så ska vi låtsas att vi är ingenting?

Att vi inte är någonting alls? 

Jag är under jorden och det är varmare här fast ändå kallt. 

Stenplattor i grönt och rosa.

Bredvid spåret som jag inte får gå för nära. 

Du på andra sidan.

Det är tomt, jag sitter ensam och jag tänker på dig. 

Tänker på hur mina stelfrusna händer känns och hur du kanske känner hud just nu. 

Tänker att du nog är varm där bredvid henne och jag kompenserar dig härifrån med kyla. 

Eller tvärtom. 

Om jag skulle förklara hur jag kände hade jag sagt att det bara är du som får mig att känna. 

Precis allt som går att känna.

Och det är okej. 

Jag kan känna så i ensamhet. 

Du förtjänar att någon känner så för dig. 

Alla förtjänar det under en livstid. 

Att en enda person kan brinna och låta sig brännas så för någon annan.