Göteborg är extra kallt inatt och jag går längs Magasinsgatan i för tunna kläder. Det är inte snöns fel det är ditt. Du med ditt nya liv och likadana doft har gjort mitt liv lite kallare. Mina käkar är stela, mina läppar lite blå. För jag undrar över allt igen, undrar över dig och mig. Inte för att jag har de där känslorna kvar, inte heller för att allt har slocknat.
Jag stannar en stund mitt i vägen, det finns ingen här, jag är inte rädd att bli störd. Vill inte bli rörd, vill inte bli hörd. Och speciellt inte av dig, vill inte att du ska se mig såhär kall. För du mår dåligt och jag kan inte hjälpa. Jag kan bara gå här, fly från dig så att du slipper se vad du har gjort med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar