Jag ska sätta mig ner en gång. Eller springa genom skogen och låta grenarna slå mig över kroppen. Någonstans utan mål eller mening. Jag ska gråta ut verenda sorg jag sparat på, tyst må mitt allra sämsta för att skapa plats åt mitt bästa. Jag ska minnas för att glömma, dö för att födas om.
Jag ska minnas allt det fina, minnas varje dubbelslag som hjärtat gjort och tillåta mig själv att hata för att kunna älska.
Jag ska minnas din ångest, ditt dåliga samvete och jag ska försöka förlåta. Jag ska minnas den du är för att verkligen förstå att vi aldrig var menade att vara. Jag ska minnas det du gjort, allt istället för bitar. Jag ska minnas att verkligheten är större än det jag skriver här. Att du är mer än vad jag minns och att det finns sånt som var mindre vackert och mindre okomplicerat än vad jag får det att låta.
Jag ska minnas stunderna av synkroniserade pulsar men inte glömma bort hur ont det gjorde när valde bort mig. Det kommer aldrig att vara ogjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar