fredag 21 november 2014

På 810:an

I skuggorna av dig. 
Och hur ska jag förklara? 
Det som jag ser. 
Och som de andra missar. 
Och jag kan inte säga. 
Inte få dig att förstå. 
För jag älskar dig för mycket.
För att du ska lita på det jag säger. 
Det känns som att jag har allt ansvar.
Ingen makt.

Du andas.
Det är knäpptyst.
Men du finns och jag lyssnar.
Är bredvid dig. 
Skulle kunna lägga handen.
I ditt hår. 
På ditt lår. 

Och det var du. 
Som exploderade. 
Över hela mig. 
Som gjorde destruktivitet fint. 
Som drog linjer. 
Mellan prickarna.
Jag begraver ansiktet. 
I din hals. 
När du håller om mig. 
Även om det alltid är. 
För att säga hej då. 
Det är lycka att få nudda.
Och du känner det också. 
För du håller kvar.
En sekund för länge. 
Men det räcker.

Jag är din nu. 
Har alltid varit.
Kommer alltid att vara. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar