måndag 25 augusti 2014

En plats för oss

Vi måste ta oss ur det här, måste leva i sanning, måste vakna. För jag skulle kunna fortsätta. Hålla dig nära och smeka ditt hår. Höra dina andetag, låta dig vara snäll och ta hand om mig. Låta dig få småbitar och halvhjärtade skratt. Men egentligen dör jag hellre. Jag blir förr uppslukad av jorden än att leva i förnekelse och lögn. Han finns där och jagar, han andas när du andas. Hans hår är lite mjukare, hans händer helande. Han finns i luften, i marken. Han finns i de vita lakanen och det är hans läppar jag tänker på när du tar i mig.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar