söndag 20 juli 2014

Tillsammans är vi vackra

Han undrar vem jag skriver om och jag svarar så ärligt jag kan. Jag vet inte varför vissa historier har fastnat eller varför jag minns saker som spelat över för längesen. Jag vet inte varför han får mig att vilja att livet började nu.
När jag ligger där bredvid honom går det långsamt. Tiden försvinner men jag hinner ta hundra andetag bara han rör sig en millimeter eller skrattar. Han är ett lejon. Snabb, dödlig, vacker. Jag beundrar hans profil och hur hans ögon blir stora när han pratar om viktiga saker. Fast jag tycker att allt med honom är viktigt. Varenda liten känsla. Varje litet ord.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar