Jag tänker på Bali, på tiden när jag levde mitt liv på en strand och mitt största bekymmer var om jag hade tillräckligt med solskydd i håret. Jag tänker på kvällarna i Singapore, den där fuktiga värmen mitt i natten och att vi gick på bio varje dag. Promenaderna bland sommarvillor och höghuskomplex i vita converse och jeansshorts. Jag saknar parkerna vi alltid åt lunch i och pappersmuggar med mitt namn på från otaliga Starbucks. Jag kommer ihåg känslan av att springa barfota genom monsuner och att våga göra allt eftersom det saknade konsekvenser. Bokaffärerna med livemusik, gatumusikanter i Byron Bay och tropiska stormar. Jag minns maten och att aldrig riktigt bo på ett och samma ställe. Jag minns alla nya ansikten och hur människor man känt i en sekund var ens allra bästa vän. Jag tänker på hostelen med hål i väggarna, alla konstiga butiker och all frozen yoghurt på Sydneys gator. Jag tänker på konstiga djur och surfbrädor, på att jag i flera månader av mitt liv aldrig hade på mig långbyxor och att blomkransar på huvudet hörde till vanligheten.
Jag kommer ihåg mina fjäderextensions i håret, min gyllenbruna kropp och det faktum att jag slutade drömma på svenska. Jag kommer ihåg hur jag tog springturer längs hamnen och satt på piren i St. Kilda och läste Fifty Shades of Grey. Tid som springer iväg.