Det finns dagar när jag saknar dig, när jag fastnar i en rörelse som är så du att jag inte kan komma på någonting annat att tänka på. När det bara är ordlöst och tanklöst. Du.
Ibland kan jag säga "det var så typiskt honom" och skratta lite. Men egentligen känner jag dig inte mer än du känner mig och du vet inte vem jag är eller vad jag kan. Fullständigt ovetande, men jag vet att du tänker på mig ibland. Jag vet att mitt nummer finns där bland alla andra. Kanske under ett annat namn, men det finns där.
Jag skriver det här för att du ska förstå hur allvarligt det är att inte vara försiktig med känslor. Jag vill trycka på hur magiskt det kan vara när man ser in i vissa människors ögon, hur vackra vissa människor faktiskt är. Jag vill att du ska veta hur det känns att vakna bredvid en kropp som du kan lika utantill som din egen men vars yta är mer elektrisk än någonting annat. En människa vars tankar förundrar dig, som är så intressanta att de skrämmer dig. Jag vill att tanken på att du aldrig får ta i den där kroppen, smeka den där kinden eller höra den där rösten ska få dig att vilja sluta andas. Och jag vill att du ska viga ditt liv åt att alltid få känna så, alltid få vara kär, veta vad magi är.
Jag kan inte räkna, är dålig på geografi och mitt lokalsinne är skrattretande. Jag kan inte grilla kött, har inget tålamod för minigolf. Mina tankar är inte alltid de mest logiska, jag gråter när jag blir arg istället för att skrika. Ibland blir jag tyst när jag tänker på livet, ibland blir mitt humör likadant som låten jag lyssnar på. Jag skrattar åt allt när jag är trött, fånler åt människor på gatan som jag tror behöver glädje. Jag kan inte ljuga utan att få dåligt samvete, jag kan inte trolla. Men jag vet vad magi är, jag vet hur det känns.
Det är fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar