Det var Julias student och jag satt i gräset utanför klubben. Någonstans nära Kaserntorget och jag var kanske äldst av alla. Julia hade köpt biljetten, lockat med mig till en fest fylld av vita mössor. Dagen hade varit lång, jag var nykter och trött. Vi hade hängt med ut för att få luft, det var svettigt och trångt därinne. Jag hade fortfarande inte berättat om honom, att han var anledningen till att jag aldrig släppte telefonen. Att han sa fina saker så att jag kunde sova om nätterna.
Vi hade inte setts på länge, men min kropp reagerade på honom. Vi hade pratat om att ses den kvällen, bara snabbt och säga hej fastän klockan var mycket. Basen dunkade i marken, Julia tittade på mig.
"Jag har träffat någon" sa jag, "Han väntar på mig vid Grönsakstorget". Hon hjälpte mig upp från marken, "gå" sa hon och gav mig en kram.
Jag har aldrig innan och aldrig efter varit så nervös som då. Gick långsamt i mina vita Converse och strök med ena fingret längs skyltfönstren på vägen. Som för att lugna ner mig, för att nudda vid något som stod stilla. Han stod lutad mot en pelare vid parkeringsplatsen, röd tröja och gympaskor till min kjol och vita linne.
"Får jag titta på dig?" sa han och höll upp handen för att stanna mig. Två långa sekunder och sen stod jag tryckt mot hans bröst. Han luktade tvål och nytagen parfym, något sportigt och det var ju inte så konstigt.
Vi gick längs vattnet i Vasaparken och jag kunde fortfarande höra basen från studentfesten.
Vi satte oss på en bänk, tredje bänken från vägen. Jag blir fortfarande varm när jag cyklar förbi.
Lite tafatt la han handen på mitt knä i natten, jag tror att klockan var tre men jag var inte längre trött. Hans blåa ögon borrade igenom väggen den kvällen, tiden med honom räckte aldrig riktigt till.
Julia skulle möta mig i porten klockan fyra, jag hade ingen nyckel och var tvungen att gå. Vi reste oss och jag gav honom en kram, om jag stod på tå var vi nästan lika långa. Som om vi gjort det en miljon gånger förut, slöt han sina ögon och kysste mig.
Och framför bänken klockan fyra i Vasaparken, föll jag för någon för första gången i mitt liv.
Vi hade inte setts på länge, men min kropp reagerade på honom. Vi hade pratat om att ses den kvällen, bara snabbt och säga hej fastän klockan var mycket. Basen dunkade i marken, Julia tittade på mig.
"Jag har träffat någon" sa jag, "Han väntar på mig vid Grönsakstorget". Hon hjälpte mig upp från marken, "gå" sa hon och gav mig en kram.
Jag har aldrig innan och aldrig efter varit så nervös som då. Gick långsamt i mina vita Converse och strök med ena fingret längs skyltfönstren på vägen. Som för att lugna ner mig, för att nudda vid något som stod stilla. Han stod lutad mot en pelare vid parkeringsplatsen, röd tröja och gympaskor till min kjol och vita linne.
"Får jag titta på dig?" sa han och höll upp handen för att stanna mig. Två långa sekunder och sen stod jag tryckt mot hans bröst. Han luktade tvål och nytagen parfym, något sportigt och det var ju inte så konstigt.
Vi gick längs vattnet i Vasaparken och jag kunde fortfarande höra basen från studentfesten.
Vi satte oss på en bänk, tredje bänken från vägen. Jag blir fortfarande varm när jag cyklar förbi.
Lite tafatt la han handen på mitt knä i natten, jag tror att klockan var tre men jag var inte längre trött. Hans blåa ögon borrade igenom väggen den kvällen, tiden med honom räckte aldrig riktigt till.
Julia skulle möta mig i porten klockan fyra, jag hade ingen nyckel och var tvungen att gå. Vi reste oss och jag gav honom en kram, om jag stod på tå var vi nästan lika långa. Som om vi gjort det en miljon gånger förut, slöt han sina ögon och kysste mig.
Och framför bänken klockan fyra i Vasaparken, föll jag för någon för första gången i mitt liv.
Kommentarer verkar inte komma fram.
SvaraRaderaMvh